
Enligt rättsakten om digitala tjänster ska onlinetjänster minst en gång per år – och två gånger för mycket stora onlineplattformar och sökmotorer – offentliggöra uppgifter om sina metoder för innehållsmoderering. Detta hjälper det civila samhället och tillsynsmyndigheterna att få tillgång till verkliga data om innehållsmoderering och håller plattformarna ansvariga för sin praxis, bland annat när det gäller deras skyldighet att skydda européernas grundläggande rättigheter, såsom yttrandefriheten. Du kan få tillgång till alla transparensrapporter för alla mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer.
Hittills har den obligatoriska rapporteringen varierat mellan olika tjänster, till exempel på grund av olika filformat, nyckelord, etiketter eller kategorier.
Efter antagandet av genomförandeförordningen om transparensrapportering i juli 2025 hade företagen över ett år på sig att anpassa sig till användningen av en ny maskinläsbar mall, som nu har standardiserat rapporteringen om metoder för innehållsmoderering på olika plattformar med ett gemensamt format samt kategorier för innehållsmoderering. Ändringarna gör det möjligt för forskare, journalister och medborgare att få tillgång till tydligare och mer organiserad information och identifiera trender. Detta ökar transparensen och plattformarnas ansvarsskyldighet. Till exempel är det nu möjligt att enkelt jämföra mängden beslut om moderering mellan plattformar på områden som nätvåld, skydd av minderåriga eller bedrägerier och bedrägerier.
Dessutom överensstämmer innehållskategorierna och nyckelorden i öppenhetsdatabasen för rättsakten om digitala tjänster nu med dem i den nya harmoniserade transparensmallen, vilket möjliggör konsekvenskontroller i stor skala mellan de två transparensverktygen för rättsakten om digitala tjänster. Detta kommer att bidra till att identifiera eventuella missmatchningar i den rapporterade andelen innehållsmodereringsåtgärder mellan de olika kategorierna i rapporterna och i databasen. Den förenklade rapporteringen kommer att ge företagen klarhet och hjälpa dem att lättare fullgöra sina skyldigheter i fråga om öppenhet, vilket både näringslivsgrupper och organisationer i det civila samhället har föreslagit.