Bredband: De viktigaste finansieringsverktygen

Egna medel

Offentliga myndigheter eller allmännyttiga företag som ägs av den lokala, regionala eller nationella regeringen får redan äga viktiga infrastrukturtillgångar, t.ex. ledningar, fiberkablar, stolpar, lokaler som ska användas för utrustningslokalisering och datacenter samt platser som ska användas för radiobasstationer.
Dessutom kan interna medel för infrastrukturutveckling finnas tillgängliga, liksom ekonomiska resurser som tidigare öronmärkts för stora it-kostnader eller andra kostnader (t.ex. äldreomsorg eller administrativa tjänster) som förväntas minska avsevärt när ett lokalt/regionalt bredbandsnät blir tillgängligt. Dessa fysiska och finansiella tillgångar kan investeras i projektet eller det företag som skapats för att driva projektet och kan utgöra en betydande del av det eget kapital som behövs för att få igång projektet och för att utnyttja andra typer av finansiering.

Samhällen kan skaffa egna ekonomiska resurser för att stödja utbyggnaden av bredbandsinfrastruktur med hög kapacitet i sin region. Vanligtvis sker detta i samhällsstödsmodell, särskilt i landsbygdssamhällen eller kluster av sådana samhällen och mindre stadssamhällen, vanligtvis med en stark uppmaning till höghastighetsanslutning.

Inkomstbaserad finansiering

Om den offentliga myndigheten väljer en direktinvesteringsmodell får den i allmänhet intäkter från leasing- och/eller överföringstjänster för mörkfiber i grossistledet. Den kan också få intäkter från hyra av infrastruktur för slutkunder eller avgifter för konnektivitet (eller nät) beroende på affärsmodellen på plats. Detta kan bli en viktig finansieringskälla när nätverket är färdigt och företag, offentliga organ och slutanvändare börjar använda det.

Denna finansieringskälla förverkligas först när kärnan i infrastrukturen är på plats och tjänster erbjuds över nätet. Det är därför lämpligt att återvinna medel från den offentliga sektorn, påskynda utbyggnaden av infrastrukturen eller sänka kostnaderna. För att starta ett projekt behövs andra finansiella källor.

Lån

Många projekt har säkrat en stor del av sin initiala finansiering genom lån med mjuka eller kommersiella villkor. Lån kan tillhandahållas av EU-medel eller nationella statliga medel, en bank eller andra investerare, vinstdrivande eller icke-vinstdrivande institutioner och privatpersoner. För att detta ska vara hållbart måste en giltig affärsplan läggas fram där intäkterna på medellång och lång sikt överstiger de förhandlade lånen (kapital + ränta). Eftersom ett lån representerar en skuld kallas lån ofta som skuldfinansiering.

Finansiering av eget kapital

Egetkapitalfinansiering innebär att ett företag får investeringar utan skyldighet att betala räntekostnader. Investeraren (privat eller offentlig) får dock en del av företaget och deltar i beslutsprocessen. Detta är emot skuldfinansiering, vilket innebär räntebetalning, men investeraren har ingen kontroll över verksamheten, och när skulden betalas är relationen med investeraren över.

Bidragsfinansiering

Europeiska, nationella och regionala offentliga medel kan i allmänhet användas för att finansiera projektet, med förbehåll för eventuella särskilda villkor som kan knytas till deras användning. Bidragen är inriktade på att möjliggöra ekonomiska och sociala förbättringar. Tillgången till offentliga medel för att finansiera bredbandsutbyggnad kan variera från medlemsstat till medlemsstat och från region till region. Det finns dock ett antal europeiska system som finns tillgängliga i hela EU, även om medlen i de flesta fall förvaltas av nationella eller regionala förvaltningsmyndigheter.

Mer information och exempel finns i investeringsguiden för bredband.