Ansvarsfriskrivning: de synpunkter som presenteras i denna sammanfattande faktarapport är inte Europeiska kommissionens synpunkter, utan de berörda parter som deltog i detta öppna offentliga samråd. Det ska inte betraktas som kommissionens eller dess avdelningars officiella ståndpunkt.
Syftet med samrådet
Direktivet om minskade kostnader för bredband syftar till att underlätta och stimulera utbyggnaden av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation genom att sänka kostnaderna för utbyggnad med en uppsättning harmoniserade åtgärder. Svaren på det offentliga samrådet kompletterar och uppdaterar de uppgifter som kommissionen hittills har samlat in, bland annat rapporten om genomförandet av direktivet om minskade kostnader för bredband och den kontinuerliga övervakningen av dess genomförande i medlemsstaterna samt marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen sedan direktivet antogs.
Översynen av direktivet om minskade kostnader för bredband (nedan kallat direktivet) är en del av de åtgärder som aviserades i meddelandet Att forma EU:s digitala framtid (COM (2020) 67 final) och är avgörande för att uppnå de konnektivitetsmål som kommissionen fastställde i meddelandet om ett gigabitsamhälle (COM (2016) 587 final) i Europa samt de mål som anammas i den digitala kompassen 2030: den europeiska vägen in i det digitala decenniet (COM (2021) 118 final).
Syftet med det offentliga samrådet var att samla in synpunkter på
- utvärderingen av direktivets övergripande funktion
- möjliga anpassningar till teknikens, marknadens och regelverkets utveckling och andra förbättringar i syfte att främja en effektivare och snabbare utbyggnad av hållbara nät med mycket hög kapacitet, inklusive fiber och 5G
- behovet av anpassning till den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation
- hur det reviderade instrumentet kan bidra till hållbarheten i sektorn för elektronisk kommunikation, i linje med den europeiska gröna given (COM (2019) 640).
- en möjlig minskning av den administrativa bördan och potentialen för förenkling.
Vem besvarade samrådet?
Av 96 svarande från 25 länder (22 medlemsstater, Förenade kungariket, Norge och Kina) var 36 företag/företagsorganisationer (varav operatörer av elektroniska kommunikationsnät, operatörer av andra typer av nät, operatörer av fysisk infrastruktur som är avsedda att hysa elektroniska kommunikationsnät, leverantörer av utrustning för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster), 23 näringslivsorganisationer (främst från operatörer av elektroniska kommunikationsnät), 23 offentliga myndigheter (lokala, regionala och nationella myndigheter, inklusive nationella regleringsmyndigheter), sex EU-medborgare, två icke-statliga organisationer, en fackförening och fem andra (t.ex. bredbandskontor, intressenter av allmänt intresse osv.). Fyra företag/näringslivsorganisationer som svarade är små och medelstora företag från Tyskland (2), Slovenien (1) och Sverige (1).
Figur 1: Fördelning av svaren på det offentliga samrådet per typ av uppgiftslämnare.
Figur 2. Fördelning av svar per land.
Deltagarnas profiler återspeglar de offentliga samrådens självvalda karaktär och kräver försiktighet vid tolkningen av resultaten, eftersom de inte kan betraktas som ett representativt urval av alla europeiska intressenter eller av alla berörda parter i en kategori av berörda parter, och deras kommentarer väger inte lika tungt (t.ex. europeiska sammanslutningar som företräder flera operatörer inom elektronisk kommunikation från olika medlemsstater jämfört med enskilda åsikter). Tre nationella regleringsmyndigheter deltog i detta offentliga samråd, men nämnden för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) har lämnat ett separat yttrande som generellt omfattar samma aspekter.
Preliminära resultat
I genomsnitt hade sektionerna mer än 70 % aktivt deltagande (om inte annat anges betyder ”uppgiftslämnarna” de som faktiskt svarade på den specifika frågan/de specifika frågorna eftersom de svarande var fria att inte svara på alla frågor eller delfrågor, beroende på deras kunskaper eller särskilda intresse). Utan att föregripa den djupgående analysen av svaren kan vi se följande övergripande trender:
Drivkrafter för snabb och effektiv utbyggnad av elektroniska kommunikationsnät
Majoriteten av de svarande uppger att följande aspekter har en betydande inverkan på en snabb och effektiv utbyggnad av elektroniska kommunikationsnät: tillståndsförfaranden (84 %) och avgifter för tillståndsgivning (54 %). tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i elektroniska kommunikationsnät (77 %), till befintlig fysisk infrastruktur i elförsörjningsnät (56 %) eller till andra element och faciliteter som lämpar sig för installation av nätelement (55 %). samordning av bygg- och anläggningsprojekt och andra saminvesteringar eller mekanismer för gemensamt införande (62 %). förutom information om befintlig fysisk infrastruktur (79 %), om andra element och faciliteter som är lämpliga för att installera nätdelar (71 %) eller om pågående eller planerade bygg- och anläggningsprojekt (68 %) och tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader (69 %) (svarsalternativet ”Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur i andra försörjningsnät (t.ex. vatten, värme, gas, avlopp)” ansågs vara en aspekt för att påverka en snabb och effektiv utbyggnad av elektroniska kommunikationsnät av mindre än hälften av de svarande).
Direktivets övergripande funktion
36 % av de svarande (varav 29 % företräder näringslivsorganisationer, 25 % av operatörerna av elektroniska kommunikationsnät och 36 % av de offentliga myndigheterna) anser att direktivet är förenligt med 2009 års regelverk för elektronisk kommunikation och 30 % med den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation (av vilka 13 % är företrädare för näringslivsorganisationer, 29 % för operatörer av elektroniska kommunikationsnät och 42 % för offentliga myndigheter). 45 % av de svarande bekräftar mervärdet för EU av den harmonisering som direktivet medför genom förutsägbarhet och rättssäkerhet, 29 % genom enkla och effektiva administrativa förfaranden, 24 % genom att det är enkelt att bedriva affärsverksamhet i hela EU och 23 % genom stordriftsfördelar för företag med operatörer som bedriver verksamhet i flera EU-länder (figur 3).
Figur 3. Det europeiska mervärdet av den harmonisering som direktivet medför genom olika faktorer.
När det gäller direktivets allmänna mål anser 20 % av de svarande att direktivet är effektivt när det gäller att underlätta utbyggnaden av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation till lägre kostnad, medan 26 % fortfarande är neutrala och 43 % anser att det inte är tillräckligt effektivt. När det gäller de operativa målen anser 19 % av de svarande att direktivet är effektivt när det gäller att stärka samordningen av bygg- och anläggningsprojekt och 11 % att minska tidsåtgången och kostnaden för tillståndsgivning, jämfört med 48 % respektive 51 %, som anser att det är ineffektivt. De skäl som tas upp är till exempel de kvarstående hindren för nätutbyggnad, bristen på enhetliga och digitaliserade administrativa förfaranden och samordning mellan olika offentliga förvaltningar eller den otillräckliga gemensamma informationspunkten. 34 % av de svarande ansåg att direktivet underlättade och stimulerade utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät tack vare tillträde till befintlig fysisk infrastruktur och därmed sammanhängande öppenhetsåtgärder, 28 % till följd av samordning av bygg- och anläggningsprojekt och därmed sammanhängande åtgärder för öppenhet, 29 % till följd av tillträde till fysisk infrastruktur i byggnader och därmed sammanhängande tillträdesåtgärder, 28 % till följd av behöriga organ och andra övergripande bestämmelser och 25 % till följd av tillståndsförfaranden.
Tillträde till och tillgång till fysisk infrastruktur och samordning av bygg- och anläggningsprojekt
När det gäller omfattningen av de kostnader som är kopplade till den fysiska infrastrukturen i förhållande till de totala kostnaderna för utbyggnad av fasta och mobila/trådlösa nät ger endast mindre än 40 % (fast) och 20 % (mobil/trådlös) av alla deltagare i det offentliga samrådet sina uppskattningar (de allra flesta var företag/näringslivsorganisationer eller näringslivsorganisationer som företräder operatörer av elektroniska kommunikationsnät). Omkring tre fjärdedelar av de svarande anser att dessa kostnader ligger över 60 % när det gäller fasta nät och över 40 % när det gäller mobila/trådlösa nät (figur 4).
Figur 4: Procentandel som kostnaderna för fysisk infrastruktur utgör i förhållande till de totala kostnaderna för utbyggnad av fasta och mobila/trådlösa nät.
43 % av de svarande anser att skyldigheterna att uppfylla rimliga ansökningar om tillträde på rättvisa och rimliga villkor, inklusive prissättning, till fysisk infrastruktur som ägs av operatörer av elektroniska kommunikationsnät är lämpliga för att säkerställa effektivt och proportionellt tillträde till olika typer av befintlig fysisk infrastruktur, medan 41 % av de svarande anser att de är lämpliga för tillträde till fysisk infrastruktur som ägs av operatörer av andra nät än elektroniska kommunikationsnät. 48 % av de svarande anser att principen om ”rättvisa och rimliga villkor” för tillträde till fysisk infrastruktur enligt artikel 3 i direktivet inte har tillämpats på ett ändamålsenligt sätt (med avseende på resultatet) och att 46 % inte har tillämpats effektivt (i förhållande till den tid det tar) av tvistlösningsorganen.
När det gäller tillgång till befintlig fysisk infrastruktur anser de svarande att bristen på tillgång till lämplig fysisk infrastruktur (76 %), bristen på information om befintlig fysisk infrastruktur (59 %), svårigheten att komma överens om villkoren för tillträde med ägare av fysisk infrastruktur (58 %) och den långsamma/ineffektiva tvistlösningsprocessen (54 %) ledde till en dyrare eller mer långdragen nätutbyggnad. Synpunkterna från de viktigaste kategorierna av berörda parter presenteras i figur 5.
Figur 5: Faktorer som ledde till en dyrare eller mer långdragen nätutbyggnad när det gäller tillträde till befintlig fysisk infrastruktur.
67 % av de svarande uppger att de nuvarande bestämmelserna om höghastighetsfärdig fysisk infrastruktur i byggnader i enlighet med direktivet har haft åtminstone viss relevans för att underlätta utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät.
Mer än två tredjedelar av de svarande anser att samordning av bygg- och anläggningsprojekt mellan elektroniska kommunikationsnät (71 %) eller med transportnät (inklusive järnvägar, vägar, hamnar och flygplatser) (68 %) och elnät (inklusive offentlig belysning) (67 %) skulle ha en viss relevans för utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät, medan mer än hälften av de svarande också angav gas-, vatten- och värmenät.
Figur 6 Relevansen av samordningen av bygg- och anläggningsprojekt mellan elektroniska kommunikationsnät och andra typer av nät.
Öppenhetsåtgärder
När det gäller minimiinformation om fysisk infrastruktur som bör vara tillgänglig för operatörer som vill bygga ut elektroniska kommunikationsnät utöver den som anges i artikel 4.1 i direktivet anger 74 % av uppgiftslämnarna georefererad plats och/eller rutt och 40 % av uppgiftslämnarna anger total och outnyttjad kapacitet för värdnätselement (t.ex. nr. ledningar, m² tillgängligt utrymme).
66 % respektive 22 % av de svarande angav att ett unikt informationsregister (ifyllt av nätoperatörer och offentliga organ) och en sammanslutning av befintliga informationsregister (för olika nätoperatörer och/eller offentliga organ) är de bästa mekanismerna för att säkerställa den lämpligaste och effektivaste tillgången till relevant information om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsprojekt.
Mer än 60 % av de svarande anser att informationen i figur 7 är relevant för att underlätta nätutbyggnaden om informationen ständigt uppdateras via den gemensamma informationspunkten.
Figur 7: Relevansen av tillgången till ständigt uppdaterad information via de gemensamma informationspunkterna för att underlätta nätutbyggnad.
Tillståndsförfaranden
När det gäller faktorer som inverkar negativt på komplexiteten och längden på tillståndsförfarandena för utbyggnad eller uppgradering av elektroniska kommunikationsnät pekar mer än tre fjärdedelar av de svarande på bristen på samordning mellan de olika myndigheter som är behöriga att bevilja tillstånd (80 %), de många tillstånd som behövs för utbyggnad av elektroniska kommunikationsnät (79 %), bristen på elektroniska medel/förfaranden för tillståndsansökningar och överskridandet av tidsfristen för att bevilja alla tillstånd för utbyggnad av elektroniska kommunikationsnät, inklusive tillstånd för ledningsrätter (75 %).
När det gäller möjliga åtgärder för att rationalisera tillståndsförfarandena för utbyggnad av elektroniska kommunikationsnät anger uppgiftslämnarna (se figur 8): tillgången till ett integrerat tillståndsförfarande som omfattar alla olika förfaranden för var och en av de berörda behöriga myndigheterna och möjligheten att lämna in tillståndsansökningar på elektronisk väg (93 %). en enda kontaktpunkt (en enda kontaktpunkt) som fungerar som mellanhand och vidarebefordrar tillståndsansökningar till en behörig myndighet (nationell, regional eller lokal) (89 %). samordning och övervakning genom ett enda organ (eller en uppsättning organ) av tillståndsförfaranden av alla ansvariga myndigheter (62 %). harmonisering av tillståndsförfaranden på medlemsstatsnivå (75 %) eller på EU-nivå (59 %) och centralisering av behörigheten för alla tillstånd till en myndighet i medlemsstaten (58 %).
Figur 8: Möjliga åtgärder för att rationalisera tillståndsförfarandena för utbyggnad av elektroniska kommunikationsnät.
Miljöpåverkan hos elektroniska kommunikationsnät
De svarande erkänner att utbyggnaden av fasta nät (37 %), driften av fasta nät (35 %), utbyggnaden av mobila/trådlösa nät (31 %) och driften av mobila/trådlösa nät (40 %) kan ha en måttligt eller mer betydande negativ inverkan på miljön, särskilt på grund av utsläpp av CO2 och andra växthusgaser.
72 % av de svarande anser att tillverkningen av den utrustning, det material som används och logistiken skulle bidra till miljökonsekvenserna av utbyggnaden av elektroniska kommunikationsnät, medan 58 % respektive 56 % uppgav att införandetekniken (t.ex. typ av trensering) och typen av nät (t.ex. fast eller trådlös/mobil) var bidragande faktorer.
Styrning, verkställighet och rättsliga instrument
I allmänhet anser en minoritet av operatörerna av elektroniska kommunikationsnät att tvistlösningssystemet är effektivt, men de offentliga myndigheternas uppfattning är i allmänhet mycket mer positiv.
Mer än hälften (53 %) av de svarande håller med om att fastställandet av regler för fördelning av kostnader (vid samordning av bygg- och anläggningsprojekt) skulle garantera en tillfredsställande tvistlösningsprocess (53 % av näringslivsorganisationerna, 39 % av företags- och näringslivsorganisationerna och 37 % av de offentliga myndigheterna), medan 44 % anser att detta skulle säkerställas genom att införa påföljder för tvistlösningsorganet om lösningen inte utfärdas inom tidsfristen (35 % av näringslivsorganisationerna, 46 % av företags- och näringslivsorganisationerna och endast 6 % av de offentliga myndigheter som svarade på den relevanta frågan).
47 % av de svarande anser att det är lämpligt att välja ett direktiv som rättsligt instrument för att reglera åtgärderna för att minska kostnaderna för utbyggnad av elektroniska kommunikationsnät, medan 26 % av de svarande anser att det är olämpligt (varav 85 % var nätoperatörer/nätföreningar och 5 % offentliga myndigheter). När det gäller översynen är 47 % av de svarande positiva till att använda ett direktiv med minimiharmonisering (liknande det nuvarande direktivet). 39 % av användningen av en förordning som rättsligt instrument och 25 % av användningen av ett direktiv med maximal harmonisering.
Nästa steg
Kommissionen kommer att göra en djupare analys av svaren. Bedömningen av svaren, tillsammans med ytterligare synpunkter från andra samrådsaktiviteter och källor, kommer att ligga till grund för utvärderingen av genomförandet av direktivet och utarbetandet av konsekvensbedömningen och det reviderade lagstiftningsförslaget.
Sammanfattande faktarapport – bidrag till samrådet
Ladda ner den sammanfattande rapporten om direktivet om minskade kostnader för bredband (.pdf).
Se de enskilda bidragen från uppgiftslämnarna om ”Kom med synpunkter” och ladda ner ytterligare bidrag från Bundesregierung (.pdf), ECTA (.pdf) och CETIN (.pdf).