Skydd av minderåriga i direktivet om audiovisuella medietjänster

Direktivet om audiovisuella medietjänster är också tillämpligt på skyddet av minderåriga. Ju mindre kontroll en tittare har och ju mer skadligt specifikt innehåll kan vara, desto fler begränsningar gäller. Bestämmelserna i detta direktiv kompletteras av rekommendationen från 1998 och 2006 års rekommendation om skydd av minderåriga och människans värdighet.

Direktivet om audiovisuella medietjänster tar hänsyn till att skyddet av minderåriga alltid måste vägas mot andra viktiga värden i ett demokratiskt samhälle som yttrandefrihet och inte kan arbeta utan föräldraansvar.

Kommissionen har också offentliggjort ett särskilt meddelande om videospel.

Skydd av minderåriga i tv-sändningar eller linjära tjänster

Innehåll som allvarligt kan skada minderåriga

• Innehåll som allvarligt kan skada minderåriga får inte ingå i något program, vilket innebär ett totalt förbud.
• Program som ”kan allvarligt försämra” utvecklingen av minderåriga som innehåller pornografi eller meningslöst våld är förbjudna.
• Program som helt enkelt kan vara ”skadliga” för minderåriga kan endast överföras när det säkerställs att minderåriga normalt inte hör eller ser dem. Detta kan göras genom att välja sändningstid eller genom någon teknisk åtgärd som t.ex. kryptering.
• Om skadliga program inte krypteras ska de föregås av en akustisk varning eller med hjälp av en tydligt identifierbar visuell symbol under hela deras varaktighet.

Innehåll som sannolikt kommer att skada minderåriga

Sådant innehåll måste säkerställas genom att man väljer sändningstid eller genom någon teknisk åtgärd (t.ex. kryptering) så att minderåriga inom sändningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sändningar. 

Skydd av minderåriga i beställtjänster eller icke-linjära tjänster

Program som ”kan allvarligt försämra” utvecklingen av minderåriga tillåts i beställtjänster, men de får endast göras tillgängliga på ett sådant sätt att minderåriga normalt inte hör eller ser dem. Detta kan göras med hjälp av PIN-koder eller andra, mer sofistikerade åldersverifieringssystem. Det finns inga begränsningar för program som helt enkelt kan vara ”skadliga”.

Hur klagar man på ett program?

Europeiska kommissionen övervakar inte programmen på individuell basis, utan snarare medlemsstaternas resultat i allmänhet. Medietillsynsmyndigheten i den medlemsstat som har jurisdiktion är därför behörig att följa upp enskilda klagomål. Om det inte är klart vilken medlemsstat som är behörig eller om en medborgare inte talar språket i den behöriga medlemsstaten, får han eller hon också kontakta medietillsynsmyndigheten i sin egen medlemsstat direkt. Tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra, särskilt i gränsöverskridande fall.

Bakgrund

Enligt direktivet var kommissionen skyldig att lägga fram en undersökning av för- och nackdelarna med andra åtgärder för att underlätta föräldrarnas kontroll över sändningar som övervakas av deras barn, t.ex. filter och klassificeringssystem.

Direktivet om audiovisuella medietjänster kompletteras av rekommendationerna från 1998 som var det första rättsliga instrumentet om innehållet i audiovisuella tjänster och informationstjänster online och 2006 års rekommendationer om skydd av minderåriga och mänsklig värdighet.

Användbar information

• Leverantörsjurisdiktion Europeiska audiovisuella observationsorganet – MAVISE