Huvudsyftet med denna uppdaterade studie är att på nytt bedöma sannolikheten för att uppnå konnektivitetsmålen för gigabitsamhället 2025 och det digitala decenniet 2030 till följd av den senaste utvecklingen när det gäller konnektivitetspolitik, bestämmelser och investeringar på europeisk och nationell nivå. Tack vare de ambitiösa nationella bredbandsplanerna och telekommunikationssektorns engagemang, i kombination med offentliga och privata investeringar, har EU gjort framsteg mot att uppnå konnektivitetsmålen under de senaste åren.
På det hela taget har alla medlemsstater genomfört en övergripande strategi för utbyggnaden av bredbandsnät som gett praktiska resultat. Framgångsrika nationella budgetplaner beaktar de ursprungliga villkoren i referensmedlemsstaten, beskriver konkreta åtgärder som bygger på deras individuella starka sidor och fastställer åtgärder för att ta itu med utmaningar. I de nationella bioackumuleringsplaner som analyseras i studien identifieras vanligtvis en eller två kontaktpunkter bland följande handlingslinjer: Åtgärder på efterfrågesidan, åtgärder på utbudssidan, regleringsåtgärder och organisatoriska åtgärder, öppenhetsåtgärder. Det finns ingen universallösning för bredbandsstrategier i hela Europa. De nationella budgetplanerna är därför främst anpassade till de enskilda medlemsstaternas behov, även om vissa åtgärder lätt kan anpassas och genomföras i flera medlemsstater på liknande villkor.
Att uppnå målen för gigabitsamhället 2025 och det digitala decenniet 2030 kan dock visa sig vara en utmaning för vissa medlemsstater. Några av de faktorer som kan bromsa framstegen mot att uppnå konnektivitetsmålet är t.ex. låg FTTP-täckning, låg digital kompetens, låga abonnemangsnivåer för gigabithastigheter, svår topografi, utmanande och kostnadsintensiv utbyggnad på landsbygden och i avlägsna områden, hinder för investeringsprocessen, höga bredbandspriser, inte tillräckligt omfattande investeringsplaner, hög DOCSIS 3.1-marknadsandel, låg befolkningstäthet, stort antal användare av enbart mobilt bredband osv.
Om EU inte vill halka efter på global nivå måste bredbandsutvecklingen påskyndas ytterligare. I detta avseende är tillhandahållandet och utnyttjandet av gigabitnät och internettjänster avgörande för EU:s framtida ekonomiska utveckling och konkurrenskraft samt för framstegen och sammanhållningen i samhället som helhet. Nuvarande politik och initiativ, såsom Next Generation EU, faciliteten för återhämtning och resiliens, policyprogrammet för det digitala decenniet, FSE2 Digital, rättsakten om gigabitinfrastruktur, verktygslådan för konnektivitet, kommer att ha en enorm inverkan på utbyggnaden av bredbandsteknik .