Den offentliga sektorns användning av radiospektrum

Offentliga myndigheter är betydande användare av spektrum. De viktigaste användarna av spektrum inom den offentliga sektorn är försvar, vetenskap och forskning, navigering och jordobservation, kollektivtrafik (särskilt när det gäller säkerhetskommunikation), allmän säkerhet och räddningstjänst (polis, brandkår, första hjälpen, sök och räddning, katastrofhjälp).

Dessa tjänster var bland de första att distribuera radioteknik, till exempel för allmän säkerhet och försvar. De fortsätter att vara en högprioritering för spektrumtilldelningar från regeringar, särskilt för de värdefulla frekvenserna under 15 GHz. Dessa offentliga myndigheter tillhandahåller tjänster på nationell, regional och lokal nivå.

Samordning av den offentliga sektorns spektrumanvändning över gränserna

Den offentliga sektorns spektrumanvändning är ofta kopplad till mål av allmänt intresse som fastställts på nationell nivå. Därför faller den i första hand under nationell behörighet. I många fall måste dock offentliga tjänster organiseras på ett samordnat sätt över gränserna. Därför samordnas den offentliga användningen av spektrum i vissa fall på global nivå och EU-nivå.

Internationella förhandlingar

Spektrumfördelningen övervägs i allmänhet och förhandlas fram på global nivå. Beslut fattas i form av ändringar av radioreglementet, vilket kräver samförstånd vid Internationella teleunionens (ITU) världsradiokonferenser (WRC).

För ett antal sektorer, såsom civil luftfart, sjöfart, rymd och satelliter, jordobservation, meteorologi och vetenskapliga tjänster, beror spektrumanvändningen på de val som görs av FN:s specialiserade sektorsspecifika organisationer och organ. Dessa inkluderar Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Meteorologiska Världsorganisationen (WMO).

Spektrum i EU

Eftersom spektrumanvändningen av offentliga tjänster måste organiseras på ett samordnat sätt över gränserna, är EU:s sektorspolitik relevant för spektrum i EU. Exempel finns inom kommunikationstransportsektorn (det gemensamma europeiska luftrummet, trafiksäkerhet, satellitnavigering), rymden (den europeiska rymdpolitiken), miljö (jordobservation, civilskydd), hälsa (e-integration, e-hälsa), säkerhet (gränskontroll) och vetenskapliga tjänster.

Det övergripande målet för spektrumpolitiken är att maximera det sociala och ekonomiska värde som Europa får av användningen av radiospektrum. Eftersom den offentliga sektorn är en betydande användare av spektrum bör sådan användning vara så socioekonomiskt effektiv som möjligt. En balanserad EU-spektrumpolitik innebär därför att man beaktar den offentliga sektorns spektrumbehov, även om ett antal typer av användning inom den offentliga sektorn faller utanför EU:s rättsliga och institutionella befogenheter. Att uppnå större operativa resultat och öka spektrumets ekonomiska och sociala värde skulle kunna förbättra tillhandahållandet av offentliga tjänster och stärka den europeiska ekonomins övergripande konkurrenskraft.

I vilken utsträckning den offentliga spektrumanvändningen omfattas av EU-lagstiftningen måste avgöras från fall till fall. Vissa harmoniseringsåtgärder som antagits på EU-nivå syftar till att stödja allmänhetens spektrumanvändning, t.ex. för trafiksäkerhetsrelaterade tillämpningar av intelligenta transportsystem.

Frågor som bör övervägas ytterligare:

• Öka insynen i den offentliga sektorns spektrumanvändning genom att genomföra regelbundna undersökningar av spektrumanvändningen och utvärdera den offentliga sektorns förväntade framtida behov. Utveckling av långsiktiga strategiska planer för spektrumallokering inom den offentliga sektorn.
• Utvärdering av spektrumbehoven i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster och tillämpningar som är kopplade till särskild EU-politik: lufttransporter (initiativ inom det gemensamma europeiska luftrummet om flygledningstjänst), järnvägstransporter (European Rail Traffic Management System – ERTMS), vägtransporter (Intelligent Transport Systems, ITS), nöd- och säkerhetskommunikation (PPDR) med mera.
• Med tanke på att spektrum är en begränsad och knapp resurs är det viktigt att göra val mellan spektrumallokeringar för den offentliga sektorn och icke-offentliga användningar (privata eller kommersiella) och att fastställa mekanismer för att hitta en realistisk balans.
• Omfördelning eller omfördelning av spektrum till användningar eller användare som genererar ett högre socioekonomiskt värde – mellan användare inom den offentliga sektorn eller mellan offentliga och icke-offentliga användare. Förändringar i spektrumanvändningen bör genomföras i tid och på ett kostnadseffektivt sätt.
• Upphandlingsförfaranden som används av offentliga myndigheter för att köpa trådlös utrustning och trådlösa tjänster påverkar spektrumbehoven, både när det gäller effektiv spektrumanvändning och interoperabilitet. Upphandling av utrustning och tekniska val bör ske i enlighet med god praxis för spektrumförvaltning.
• Harmonisering av spektrumanvändningen för den offentliga sektorn för att uppnå följande:
  • tillhandahållande av gränsöverskridande (alleuropeiska) tjänster.
  • stordriftsfördelar för tillverkning av utrustning.
  • minsta möjliga störningsnivå mellan nationella system.
• Utarbetande av långsiktiga strategiska planer för harmonisering av anslag från den offentliga sektorn på europeisk och global nivå (WRC).
• Dela frekvensband mellan användare i den offentliga sektorn och mellan offentliga och icke-offentliga användare för att optimera spektrumanvändningen. Identifiera lovande möjligheter till spektrumdelning.

Investera i forskning och teknisk innovation i syfte att uppnå en effektivare spektrumanvändning, ökad delning av frekvensband, ökad driftskompatibilitet och stordriftsfördelar på europeisk nivå. Identifiering av frekvensband där införande av ny, spektraleffektiv teknik för användning av den offentliga sektorn, och därmed utfasning av föråldrade sådana, leder ofta till ytterligare ”digital utdelning” eller spektrumomfördelningar i 700 MHz-bandet, definierat som det övre segmentet av UHF-bandet (liggande mellan 698–806-MHz) När TV-digitaliseringen fortskrider flyttar kanalerna och spektrumet frigörs för mobila bredbandstjänster.