Om du har en fråga som inte omfattas här, kan du kontakta oss och vi kommer att försöka komma tillbaka till dig så fort som möjligt.
Lagen om digitala tjänster
Rättsakten om digitala tjänster är en ny uppsättning EU-omfattande regler för digitala tjänster som fungerar som mellanhänder för konsumenter och varor, tjänster och innehåll. Inom ramen för rättsakten om digitala tjänster avser digitala tjänster förmedlingstjänster såsom värdleverantörer, internetbaserade marknadsplatser och sociala medier.
DSAsyftar till att bygga en säkrare och rättvisare online-värld. Det kommer att införa regler som på samma sätt skyddar alla användare i EU, både när det gäller olagliga varor, innehåll eller tjänster, och deras grundläggande rättigheter.
Det säkerställer till exempel följande:
- ett enkelt sätt att rapportera olagligt innehåll, varor eller tjänster.
- starkare skydd för personer som utsätts för trakasserier och mobbning på nätet.
- öppenhet kring reklam.
- förbud mot vissa typer av riktad reklam, t.ex. sådana som använder känsliga uppgifter eller uppgifter om minderåriga.
- lättanvända, kostnadsfria klagomålsmekanismer för om en onlineplattform tar ner vårt innehåll;
- förenklade villkor.
Lagen om digitala tjänster (DSA) publiceras på webbplatsen EUR-Lex. Du kan läsa den på vilket officiellt EU-språk som helst.
Rättsakten om digitala tjänster ersätter inte direktivet om elektronisk handel.
För att uppnå större harmonisering införlivar rättsakten om digitala tjänster de befintliga reglerna om undantag från ansvar i e-handelsdirektivet som säkerställer att förmedlingstjänster kan fortsätta att blomstra på den inre marknaden.
Lagen om digitala tjänster (DSA) syftar till att komplettera dataskyddsförordningens regler för att säkerställa högsta möjliga dataskyddsnivå.
Till exempel när det gäller behandling av personuppgifter för reklamändamål omfattas leverantörer av plattformstjänster samtidigt av DSA och GDPR.
Utöver villkoren i den allmänna dataskyddsförordningen för all behandling av personuppgifter förbjuder rättsakten om digitala tjänster att leverantörer av onlineplattformar riktar reklam med användarprofilering som bygger på de särskilda kategorier av uppgifter som anges i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen, såsom sexuell läggning, etnicitet eller religiös övertygelse.
Dessutom är all användning av profilering för att presentera riktade annonser förbjuden, om leverantörerna med rimlig säkerhet är medvetna om att användaren är minderårig.
På grund av osamordnade regleringsinsatser på nationell nivå är de regleringsfrågor som omfattas av rättsakten om digitala tjänster föremål för flera olika regler i olika medlemsstater, vilket skapar förvirring bland både företag och medborgare. Rättsakten om digitala tjänster syftar till att rationalisera lagstiftningen genom att fastställa en enda uppsättning EU-omfattande regler och inrätta ett samordnings- och tillsynsnätverk i alla medlemsstater.
Rättsakten om digitala tjänster omfattar mellanhänder och plattformar online (t.ex. marknadsplatser online, sociala nätverk, plattformar för delning av innehåll, appbutiker och onlineplattformar för resor och boende) i syfte att fastställa en ny standard för onlineplattformars ansvarsskyldighet när det gäller desinformation, olagligt innehåll och andra samhällsrisker. Den innehåller övergripande principer och robusta garantier för yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter.
Rättsakten om digitala marknader (DMA) innehåller regler som styr grindvaktens onlineplattformar. Syftet är att se till att sådana plattformar beter sig på ett rättvist sätt online. Dessa regler kommer att bidra till att skapa lika villkor för att främja innovation, tillväxt och konkurrenskraft, både på den europeiska inre marknaden och globalt.
Rättsakten om digitala tjänster är tillämplig på alla onlineförmedlare och plattformar i EU, t.ex. e-marknadsplatser, sociala nätverk, plattformar för delning av innehåll, appbutiker och onlineplattformar för resor och boende.
Små företag och mikroföretag är undantagna från vissa regler som kan vara mer betungande för dem. Kommissionen kommer att noggrant övervaka effekterna av den nya förordningen på små och medelstora företag.
Mycket stora onlineplattformar och sökmotorer (VLOP och VLOSE) har ytterligare skyldigheter.
Mycket stora onlineplattformar och sökmotorer är de vars genomsnittliga användare når eller överstiger 10 % av EU:s befolkning. Detta motsvarar att ha 45 miljoner användare eller fler.
Se nedan för förteckningen över utsedda VLOPs och VLOSEs som kommissionen hittills har utsett.
VLOP:
- Alibaba AliExpress
- Amazon Store
- Apple AppStore
- Booking.com
- Google Maps
- Google Play
- Google Shopping
- Pornhub
- Snapchat
- Stripchat
- TikTok
- Wikipedia
- X (tidigare känd som Twitter)
- XVideos
- YouTube
- Zalando
VLOSE:
- Bing
- Sök på Google
Mycket stora onlineplattformar (VLOP) och sökmotorer (VLOSE) måste uppfylla ett antal skyldigheter, t.ex.
- genomföra riskbedömningar,
- införa riskreducerande åtgärder,
- tillhandahålla lättlästa och flerspråkiga versioner av deras villkor,
- inrätta en krishanteringsmekanism,
- skapa ett offentligt arkiv för de annonser som används på deras tjänster.
Dessutom är de skyldiga att fullgöra dessa skyldigheter fyra månader efter det att de utsetts. Detta innebär att dessa skyldigheter redan gäller för VLOP och VLOSE som utsågs i april 2023.
Läs lagen om digitala tjänster för att ta reda på mer om skyldigheterna
Rättsakten om digitala tjänster föreslogs i december 2020. En politisk överenskommelse nåddes i april 2022 och trädde i kraft i november 2022.
Senast den 17 februari 2023 var plattformar och sökmotorer skyldiga att offentliggöra sina användarnummer. Kommissionen utsåg de första mycket stora onlineplattformarna och sökmotorerna (VLOP och VLOSE) den 25 april 2023 och den andra omgången den 20 december.
Plattformar som betecknas som VLOP eller VLOSE har fyra månader på sig att följa DSA-reglerna, vilket inbegriper offentliggörande av en riskbedömning.
Alla reglerade enheter måste uppfylla kraven i rättsakten om digitala tjänster senast den 17 februari 2024. Detta är också tidsfristen för medlemsstaterna att inrätta samordnare för digitala tjänster.
Användare
Genom lagen om digitala tjänster införs ett antal regler för att skydda våra grundläggande rättigheter online. Dessa rättigheter omfattar tankefrihet, yttrandefrihet, informationsfrihet och åsiktsfrihet utan manipulation.
Rättsakten om digitala tjänster säkerställer följande:
- insyn i beslut och beslut om avlägsnande av innehåll.
- allmänt tillgängliga rapporter om hur automatiserad innehållsmoderering används och dess felfrekvens.
- harmonisering av svar på olagligt innehåll på nätet.
- mindre mörka mönster på nätet;
- ett förbud mot riktad reklam med hjälp av känsliga uppgifter eller uppgifter om minderåriga.
- ökad insyn i användarnas informationsflöde, t.ex. information om parametrar för rekommendationssystem och tillgängliga villkor.
Läs mer om vad EU gör för att skydda våra rättigheter online
Mörka mönster är ett sätt att utforma onlineplattformar för att lura användare att göra saker som de annars inte skulle ha övervägt, ofta men inte alltid med pengar.
Plattformar kan tillexempel lura användare att dela mer information än de annars skulle komma överens om. Eller, de kan annonsera en billigare men otillgänglig produkt och sedan rikta användaren till liknande produkter som kostar mer. Andra exempel är att lura användare att prenumerera på tjänster, dölja eller skapa vilseledande knappar, vilket gör det svårt att avsluta prenumerationen på nyhetsbrev och mycket mer.
Lagen om digitala tjänster innehåller en skyldighet som motsvarar ett förbud mot att använda så kallade mörka mönster på onlineplattformar. Enligt denna skyldighet måste onlineplattformar utforma sina tjänster på ett sätt som inte vilseleder, manipulerar eller på annat sätt väsentligt snedvrider eller försämrar användarnas förmåga att fatta fria och välgrundade beslut.
Genom rättsakten om digitala tjänster införs ett antal skyldigheter för att ta itu med spridningen av desinformation.
För det första krävs det att VLOP och VLOSE utför riskbedömningar av olika delar av sina tjänster. Riskbedömningarna bör inbegripa risker som härrör från deras utformning, funktion eller användning, t.ex. samordnade desinformationskampanjer. Bedömningen bör överväga hur VLOP:s tjänster eller vlose används för att sprida eller förstärka vilseledande innehåll. På grundval av riskbedömningarna är onlineplattformar skyldiga att genomföra riskreducerande åtgärder.
För det andra måste VLOP och VLOSE ha en krishanteringsmekanism. Detta bör inbegripa åtgärder att vidta när deras plattform används för snabb spridning av desinformation.
För det tredje uppmuntrar rättsakten om digitala tjänster plattformarna att ansluta sig till den frivilliga uppförandekoden för desinformation.
Slutligen erkänner rättsakten om digitala tjänster den roll som riktad reklam kan spela för att sprida desinformation. Förutom regler som begränsar riktad reklam kräver DSA att VLOP och VLOSEs ska upprätthålla ett offentligt annonsarkiv. Dessa arkiv kommer att hjälpa forskare att studera framväxande risker, såsom desinformationskampanjer som negativt påverkar folkhälsa, säkerhet, civil diskurs, politiskt deltagande eller jämlikhet.
Läs mer om vad kommissionen gör för att bekämpa desinformation
Enligt rättsakten om digitala tjänster ska plattformarna ha lättanvända flaggningsmekanismer för olagligt innehåll. Plattformarna bör behandla rapporter om olagligt innehåll i god tid och tillhandahålla information till både den användare som flaggar det olagliga innehållet och användaren som offentliggjorde innehållet efter sitt beslut och eventuella ytterligare åtgärder.
Nej. De nya reglerna innehåller en EU-omfattande ram för att upptäcka, flagga och avlägsna olagligt innehåll samt nya riskbedömningsskyldigheter för mycket stora onlineplattformar och sökmotorer för att identifiera hur olagligt innehåll sprids på deras tjänster.
Vad som utgör olagligt innehåll definieras i andra lagar antingen på EU-nivå eller på nationell nivå – till exempel terrorisminnehåll, material med sexuella övergrepp mot barn eller olaglig hatpropaganda definieras på EU-nivå. Om ett innehåll endast är olagligt i en viss medlemsstat bör det som en allmän regel endast avlägsnas på det territorium där det är olagligt.
DSA ålägger plattformar att ha en kontaktpunkt för användare, till exempel e-postadresser, snabbmeddelanden eller chatbots. Onlineplattformarna måste också se till att kontakten är snabb och direkt och inte enbart kan förlita sig på automatiserade verktyg, vilket gör det lättare för användare att nå plattformar om de vill framföra ett klagomål. För det andra måste onlineplattformar se till att klagomål hanteras av kvalificerad personal och att ärendet hanteras på ett snabbt och icke-diskriminerande sätt. Onlineplattformarna måste också ange tydliga och specifika skäl för sina modereringsbeslut. För det tredje, om en användare väljer att få ett beslut omprövat, måste detta hanteras kostnadsfritt via en plattforms interna klagomålssystem.
För närvarande är det enda sättet att lösa en tvist mellan användare och plattform genom domstolen. Från och med den 17 februari 2024, efter det att rättsakten om digitala tjänster har tillämpats fullt ut, kommer användarna att ha rätt till en tvistlösning utanför domstol. Kostnaden för detta bör vara överkomlig och bäras av den plattform de använder.
Om onlineplattformar beslutar att ta bort ett innehåll måste de nu tillhandahålla all berörd användarinformation som kallas ”motivering av skäl” och som beskriver varför innehållet togs bort eller begränsades.
VLOP måste också skicka dessa motiveringar utan några personuppgifter till en kollektiv databas, kallad DSA Transparency Database. DSA:s öppenhetsdatabas gör det möjligt för forskare att konsultera en ovanlig mängd beslut om innehållsmoderering och studera utvecklingen av de systemrisker som omfattas av rättsakten om digitala tjänster.
Lagen om digitala tjänster (DSA) gör reklamen mer transparent och ser till att den är tydligt märkt, och att information finns tillgänglig om vem som placerar annonsen och varför du ser den.
Det införs också ett fullständigt förbud mot reklam som är riktad mot användning av skyddade uppgifter som sexuell läggning, etnicitet eller religion och riktad reklam riktad till minderåriga.
Även om EU redan har vissa regler för att skydda barn på nätet, t.ex. de som finns idirektivetom audiovisuella medietjänster, införs genom rättsakten om digitala tjänster särskilda skyldigheter för plattformar.
Bland andra skyldigheter kräver rättsakten om digitala tjänster att förmedlingstjänster som i första hand riktas eller används av minderåriga gör ansträngningar för att säkerställa att deras villkor är lätta att förstå för minderåriga.
Dessutom bör onlineplattformar som används av minderåriga
- utforma sitt gränssnitt med högsta integritets-, säkerhets- och säkerhetsnivå för minderåriga eller delta i uppförandekoder för att skydda minderåriga,
- överväga bästa praxis och tillgänglig vägledning, t.ex. den nya europeiska strategin för ett bättre internet för barn (BIK+),
- inte presentera annonser för minderåriga baserat på profilering.
Mycket stora onlineplattformar och sökmotorer (VLOP och VLOSE) måste göra ytterligare insatser för att skydda minderåriga.
Detta inbegriper att se till att deras riskbedömning omfattar grundläggande rättigheter, bland annat barnets rättigheter. De bör bedöma hur lätt det är för barn och ungdomar att förstå hur deras tjänst fungerar och eventuell exponering för innehåll som kan försämra deras fysiska eller psykiska välbefinnande eller moraliska utveckling.
Verkställighet
Tillsynen av reglerna kommer att delas mellan kommissionen – som främst ansvarar för VLOP och VLOSE – och medlemsstaterna, som ansvarar för andra plattformar och sökmotorer beroende på var de är etablerade.
Kommissionen kommer att ha samma tillsynsbefogenheter som den har enligt gällande antitrustregler, inklusive utredningsbefogenheter och möjligheten att ålägga böter på upp till 6 % av de globala intäkterna.
Medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att utse behöriga myndigheter – som kallas samordnare för digitala tjänster – senast den 17 februari 2024 för att övervaka efterlevnaden av de tjänster som är etablerade i deras jurisdiktion och delta i EU:s samarbetsmekanism.
En samordnare för digitala tjänster är en myndighet som ansvarar för tillämpningen och verkställandet av rättsakten om digitala tjänster i varje medlemsstat. De ska utses av medlemsstaterna senast den 17 februari 2023.
DSC kommer att bidra till att övervaka efterlevnaden av rättsakten om digitala tjänster tillsammans med kommissionen. De kommer att ha befogenhet att begära tillgång till VLOP/VLOSE-uppgifter, beordra inspektioner och ålägga böter i händelse av en överträdelse. De kommer också att ansvara för att certifiera ”betrodda anmälare” och organ för tvistlösning utanför domstol.
Betrodda anmälare har särskild sakkunskap och kompetens för att upptäcka, identifiera och anmäla olagligt innehåll och är oberoende av onlineplattformar. Onlineplattformarna måste se till att anmälningar som lämnas in av betrodda anmälare prioriteras och behandlas i tid.
Enligt lagen om digitala tjänster är en betrodd anmälare en status som tilldelas av samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där den som ansöker om betrodd anmälare är bosatt.
För att bli godkänd måste sökanden
- Ha särskild sakkunskap och kompetens för att upptäcka, identifiera och anmäla olagligt innehåll,
- Vara oberoende av alla leverantörer av onlineplattformar,
- Utföra sin verksamhet i syfte att lämna in meddelanden om olagligt innehåll omsorgsfullt, korrekt och objektivt.
Status som betrodd anmälare kommer att tilldelas av samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där sökanden är etablerad, förutsatt att den ansökande enheten uppfyller alla villkor som anges i förordningen.
Samordnare för digitala tjänster kommer att inleda sin verksamhet senast den 17 februari 2024. Vi rekommenderar dig att övervaka utvecklingen i den medlemsstat där du är etablerad före detta datum för att hitta information om det detaljerade förfarandet, som kommer att regleras på nationell nivå.
Observera att endast enheter med ett etableringsställe i EU kan ansöka om status som betrodd anmälare enligt rättsakten om digitala tjänster.
I rättsakten om digitala tjänster fastställs en hög standard för de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende. Den innehåller uttryckliga krav på oberoende när samordnare för digitala tjänster utses i medlemsstaterna. Medlemsstaterna måste se till att deras samordnare för digitala tjänster har tillräckliga ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter.
Samordnarna för digitala tjänster bör förbli helt oberoende i sitt beslutsfattande och inte begära instruktioner från sina regeringar eller andra organ, särskilt onlineplattformar.
Enligt rättsakten om digitala tjänster måste mycket stora onlineplattformar eller mycket stora sökmotorer göra en bedömning av riskerna med deras tjänster. Detta inkluderar desinformation eller valmanipulation, nätvåld mot kvinnor eller skador på minderåriga på nätet. De måste därefter vidta motsvarande riskreducerande åtgärder.
Det kan finnas tillfällen då det råder tvivel om möjligheten hos en mycket stor onlineplattform eller sökmotor att hantera risker för samhället och riskera bristande efterlevnad av rättsakten om digitala tjänster. I sådana fall kan kommissionen utnyttja sina utredningsbefogenheter.
Kommissionens utredningsbefogenheter inbegriper en möjlighet att skicka förfrågningar om information, befogenhet att genomföra intervjuer eller inspektioner samt verkställighetsrelaterade befogenheter, t.ex. åläggande av ytterligare åtgärder, böter eller viten.
Dessa befogenheter kan endast användas i motiverade fall för att säkerställa efterlevnaden av rättsakten om digitala tjänster och endast i den mån detta är nödvändigt och proportionerligt. Alla kommissionsbeslut kan överklagas till EU-domstolen.
I händelse av en kris kan den nationella samordnaren för digitala tjänster, eller kommissionen, anta interimistiska åtgärder. Sådana åtgärder bör dock betraktas som en sista utväg. Kommissionen värdesätter yttrandefrihet och informationsfrihet som centrala pelare i våra demokratier. Därför kan inga åtgärder gå utöver vad som är nödvändigt för att förhindra allvarliga skador och bör vara tidsbegränsat och upphöra att gälla när hela skalan av bevis har samlats in.
Dessutom anges uttryckligen i artikel 8 i rättsakten om digitala tjänster att det är förbjudet att införa allmänna övervakningsskyldigheter för leverantörer av onlineplattformar.
Related content
Rättsakten om digitala tjänster och rättsakten om digitala marknader syftar till att skapa ett säkrare digitalt utrymme där användarnas grundläggande rättigheter skyddas och att skapa lika villkor för företag.