Rättsakten om digitala tjänster: Frågor och svar

Rättsakten om digitala tjänster är en ny uppsättning EU-omfattande regler för digitala tjänster som fungerar som mellanhänder för konsumenter och varor, tjänster och innehåll. Inom ramen för rättsakten om digitala tjänster avser digitala tjänster förmedlingstjänster såsom värdleverantörer, internetbaserade marknadsplatser och sociala medienätverk. 

Rättsakten om digitala tjänster syftar till att skapa en säkrare och rättvisare onlinevärld. Det kommer att införa regler som på samma sätt skyddar alla användare i EU, både när det gäller olagliga varor, olagligt innehåll eller olagliga tjänster och deras grundläggande rättigheter. 

Den säkerställer t.ex. följande:

• Ett enkelt sätt att rapportera olagligt innehåll, olagliga varor eller olagliga tjänster.
• starkare skydd för personer som utsätts för trakasserier och mobbning på nätet,
• Öppenhet kring reklam.
• Förbud mot vissa typer av riktad reklam, t.ex. sådana som använder känsliga uppgifter eller uppgifter om minderåriga.
• Lättanvända, kostnadsfria klagomålsmekanismer för om en onlineplattform tar ner vårt innehåll.
• förenklade villkor.

Ta reda på andra sätt som rättsakten om digitala tjänster skyddar digpå.

Rättsakten om digitala tjänster offentliggörs på webbplatsen EUR-Lex. Du kan läsa den på vilket officiellt EU-språk som helst.

Besök EUR-Lex-sidan i rättsakten om digitala tjänster.

Rättsakten om digitala tjänster ersätter inte e-handelsdirektivet.

För att uppnå större harmonisering införlivar rättsakten om digitala tjänster dock de befintliga reglerna om undantag från ansvar i e-handelsdirektivet, som säkerställer att förmedlingstjänster kan fortsätta att blomstra på den inre marknaden.

Förordningen om digitala tjänster syftar till att komplettera bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen för att säkerställa högsta möjliga dataskyddsnivå.

När det till exempel gäller behandling av personuppgifter för reklamändamål omfattas leverantörer av plattformstjänster samtidigt av förordningen om digitala tjänster och den allmänna dataskyddsförordningen.

Utöver villkoren i den allmänna dataskyddsförordningen för all behandling av personuppgifter förbjuder förordningen om digitala tjänster leverantörer av onlineplattformar att rikta annonser med hjälp av användarprofilering som bygger på de särskilda kategorier av uppgifter som anges i artikel 9.1 i den allmänna dataskyddsförordningen, såsom sexuell läggning, etnicitet eller religiös övertygelse.

Dessutom är all användning av profilering för att presentera riktad reklam förbjuden, om leverantörerna med rimlig säkerhet är medvetna om att användaren är minderårig.

På grund av osamordnade regleringsinsatser på nationell nivå omfattas de regleringsfrågor som omfattas av rättsakten om digitala tjänster av flera olika regler i olika medlemsstater, vilket skapar förvirring bland både företag och medborgare. Rättsakten om digitala tjänster syftar till att rationalisera dessa lagar genom att fastställa en enda uppsättning EU-omfattande regler och inrätta ett nätverk för samordning och efterlevnadskontroll i alla medlemsstater.

Rättsakten om digitala tjänster omfattar mellanhänder och plattformar online (t.ex. marknadsplatser online, sociala nätverk, plattformar för delning av innehåll, appbutiker och plattformar för resor och boende online) i syfte att fastställa en ny standard för onlineplattformars ansvarsskyldighet när det gäller desinformation, olagligt innehåll och andra samhällsrisker. Den innehåller övergripande principer och robusta garantier för yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter.

Rättsakten om digitala marknader innehåller regler som styr onlineplattformar för grindvakter. Syftet är att säkerställa att sådana plattformar beter sig på ett rättvist sätt online. Dessa regler kommer att bidra till att skapa lika villkor för att främja innovation, tillväxt och konkurrenskraft, både på EU:s inre marknad och globalt.

Läs mer om DMA

Rättsakten om digitala tjänster gäller för alla mellanhänder och plattformar online i EU, till exempel marknadsplatser online, sociala nätverk, plattformar för delning av innehåll, appbutiker och plattformar för resor och boende online.

Små företag och mikroföretag undantas från vissa regler som kan vara mer betungande för dem. Kommissionen kommer noggrant att övervaka den nya förordningens effekter på små och medelstora företag.

Mycket stora onlineplattformar och sökmotorer (mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer) har ytterligare skyldigheter.

Mycket stora onlineplattformar och sökmotorer är de vars genomsnittliga användare når eller överstiger 10 % av EU:s befolkning. Detta motsvarar att ha 45 miljoner användare eller mer. 

Se hela listan över plattformar som EU-kommissionen har namngett som en mycket stor onlineplattform eller sökmotor.

Mycket stora onlineplattformar och sökmotorer måste uppfylla ett antal skyldigheter, t.ex. följande:

• Utföra riskbedömningar.
• Införande av riskreducerande åtgärder.
• tillhandahålla lättlästa och flerspråkiga versioner av sina allmänna villkor,
• Införande av en krishanteringsmekanism.
• skapa ett offentligt arkiv för de annonser som används på deras tjänster.

De är dessutom skyldiga att genomföra dessa skyldigheter fyra månader efter det att de har utsetts. Detta innebär att dessa skyldigheter redan gäller för mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer som utsågs i april 2023.

Läs mer om deras skyldigheter

Rättsakten om digitala tjänster föreslogs i december 2020. En politisk överenskommelse nåddes i april 2022 och den trädde i kraft i november 2022.

Den 17 februari 2023 var plattformar och sökmotorer skyldiga att offentliggöra sina användarnummer.

Plattformar som har utsetts till mycket stora onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer har fyra månader på sig från det att de har utsetts att följa bestämmelserna i rättsakten om digitala tjänster, vilket inbegriper offentliggörande av en riskbedömning.

Alla reglerade enheter måste följa rättsakten om digitala tjänster senast den 17 februari 2024. Detta är också medlemsstaternas tidsfrist för att inrätta samordnare för digitala tjänster. 

Genom rättsakten om digitala tjänster införs ett antal regler för att skydda våra grundläggande rättigheter på nätet. Dessa rättigheter omfattar tankefrihet, yttrandefrihet, informationsfrihet och åsiktsfrihet utan manipulation. 

Rättsakten om digitala tjänster säkerställer följande: 

• Insyn i beslut och förelägganden om avlägsnande av innehåll.
• Offentligt tillgängliga rapporter om hur automatiserad innehållsmoderering används och dess felfrekvens.
• Harmonisering av åtgärder mot olagligt innehåll på nätet.
• mindre mörka mönster på nätet;
• Ett förbud mot riktad reklam som använder känsliga uppgifter eller uppgifter om minderåriga.
• Ökad insyn för användarna när det gäller deras informationsflöde, t.ex. information om parametrar i rekommendationssystemen och tillgängliga villkor.

Läs mer om vad EU gör för att skydda våra rättigheter på nätet

Mörka mönster är ett sätt att utforma onlineplattformar för att lura användare att göra saker som de annars inte skulle ha övervägt, ofta men inte alltid med pengar.

Till exempel kan plattformar lura användare att dela mer information än de annars skulle gå med på. Eller, de kan annonsera en billigare men otillgänglig produkt och sedan rikta användaren till liknande produkter som kostar mer. Andra exempel är att lura användare att prenumerera på tjänster, dölja eller skapa vilseledande knappar, vilket gör det svårt att avsluta prenumerationen på nyhetsbrev och mer.

Rättsakten om digitala tjänster innehåller en skyldighet som motsvarar ett förbud mot att använda så kallade mörka mönster på onlineplattformar. Enligt denna skyldighet måste onlineplattformar utforma sina tjänster på ett sätt som inte vilseleder, manipulerar eller på annat sätt väsentligt snedvrider eller försämrar användarnas förmåga att fatta fria och välgrundade beslut.

Genom rättsakten om digitala tjänster införs ett antal skyldigheter för att bekämpa spridningen av desinformation.

För det första krävs det att mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer utför riskbedömningar av olika delar av sina tjänster. Riskbedömningarna bör omfatta risker som härrör från deras utformning, funktion eller användning, såsom samordnade desinformationskampanjer. Bedömningen bör beakta hur den mycket stora onlineplattformens eller mycket stora onlinesökmotorns tjänster används för att sprida eller förstärka vilseledande innehåll. På grundval av riskbedömningarna är onlineplattformarna skyldiga att genomföra riskreducerande åtgärder. 

För det andra måste mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer ha en krishanteringsmekanism. Detta bör inbegripa åtgärder som ska vidtas när deras plattform används för snabb spridning av desinformation. 

För det tredje uppmuntrar rättsakten om digitala tjänster plattformar att ansluta sig till den frivilliga uppförandekoden om desinformation. 

Slutligen erkänns i rättsakten om digitala tjänster den roll som riktad reklam kan spela för att sprida desinformation. Förutom regler som begränsar riktad annonsering kräver rättsakten om digitala tjänster att mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer upprätthåller ett offentligt annonsarkiv. Dessa databaser kommer att hjälpa forskare att studera framväxande risker, såsom desinformationskampanjer som negativt påverkar folkhälsan, säkerheten, den civila debatten, det politiska deltagandet eller jämlikheten. 

Läs mer om vad kommissionen gör för att bekämpa desinformation

Enligt rättsakten om digitala tjänster ska plattformarna ha lättanvända flaggningsmekanismer för olagligt innehåll. Plattformarna bör behandla rapporter om olagligt innehåll i god tid och tillhandahålla information till både den användare som flaggar det olagliga innehållet och den användare som publicerade innehållet om sitt beslut och eventuella ytterligare åtgärder.

Nej. De nya reglerna fastställer en EU-omfattande ram för att upptäcka, flagga och avlägsna olagligt innehåll samt nya riskbedömningsskyldigheter för mycket stora onlineplattformar och sökmotorer för att identifiera hur olagligt innehåll sprids på deras tjänster.

Vad som utgör olagligt innehåll definieras i andra lagar, antingen på EU-nivå eller på nationell nivå – till exempel definieras terrorisminnehåll, material med sexuella övergrepp mot barn eller olaglig hatpropaganda på EU-nivå. Om ett innehåll endast är olagligt i en viss medlemsstat bör det som en allmän regel endast avlägsnas på det territorium där det är olagligt.

Enligt förordningen om digitala tjänster ska plattformarna ha en kontaktpunkt för användare, t.ex. e-postadresser, snabbmeddelanden eller chattbottar. Onlineplattformarna måste också se till att kontakterna är snabba och direkta och inte enbart kan förlita sig på automatiserade verktyg, vilket gör det lättare för användarna att nå plattformarna om de vill lämna in ett klagomål. För det andra måste onlineplattformarna säkerställa att klagomål hanteras av kvalificerad personal och att ärendet hanteras i tid och på ett icke-diskriminerande sätt. Onlineplattformarna måste också ange tydliga och specifika skäl för sina modereringsbeslut. För det tredje, om en användare väljer att få ett beslut omprövat måste detta hanteras kostnadsfritt via plattformens interna klagomålssystem.

För närvarande är det enda sättet att lösa en tvist mellan användare och plattform genom domstolen. Från och med den 17 februari 2024, efter den fullständiga tillämpningen av rättsakten om digitala tjänster, kommer användarna att ha rätt till tvistlösning utanför domstol. Kostnaden för detta bör vara överkomlig och bäras av den plattform de använder. 

Om onlineplattformar beslutar att ta bort en del av innehållet måste de nu förse alla berörda användare med information som kallas ”förklaring av skäl”, med uppgifter om varför innehållet har tagits bort eller begränsats.

De mycket stora onlineplattformarna måste också skicka dessa redogörelser för skälen utan några personuppgifter till en gemensam databas, kalladöppenhetsdatabasen för rättsakten omdigitala tjänster.  Öppenhetsdatabasen för rättsakten om digitala tjänster gör det möjligt för forskare att ta del av ett oöverträffat antal beslut om innehållsmoderering och studera utvecklingen av de systemrisker som omfattas av rättsakten om digitala tjänster. 

Lagen om digitala tjänster gör reklamen mer transparent och ser till att den är tydligt märkt och att det finns information om vem som lägger ut annonsen och varför du ser den.

Det införs också ett fullständigt förbud mot reklam som är riktad med hjälp av skyddade uppgifter såsom sexuell läggning, etnicitet eller religion och riktad reklam som riktar sig till minderåriga.

Även om EU redan har vissa regler för att skydda barn på nätet, t.ex.de som finns idirektivet om audiovisuellamedietjänster,  införs genom rättsakten om digitala tjänster särskilda skyldigheter för plattformar. 

Enligt förordningen om digitala tjänster krävs bland annat att förmedlingstjänster som i första hand riktar sig till eller används av minderåriga ska anstränga sig för att se till att deras allmänna villkor är lättförståeliga för minderåriga.

Dessutom bör onlineplattformar som används av minderåriga

• utforma sina gränssnitt med högsta möjliga integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga eller delta i uppförandekoder för skydd av minderåriga,
• överväga bästa praxis och tillgänglig vägledning, såsom den nya europeiska strategin för ett bättre internet för barn (BIK+),
• inte visa annonser för minderåriga baserat på profilering.

Mycket stora onlineplattformar och sökmotorer (mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer) måste göra ytterligare ansträngningar för att skydda minderåriga.

Detta inbegriper att se till att riskbedömningen omfattar grundläggande rättigheter, däribland barnets rättigheter. De bör bedöma hur lätt det är för barn och ungdomar att förstå hur deras tjänster fungerar och eventuell exponering för innehåll som kan försämra deras fysiska eller psykiska välbefinnande eller moraliska utveckling.

Tillsynen av reglerna kommer att delas mellan kommissionen – som i första hand ansvarar för mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer – och medlemsstaterna, som ansvarar för andra plattformar och sökmotorer beroende på var de är etablerade.

Kommissionen kommer att ha samma tillsynsbefogenheter som den har enligt gällande antitrustregler, inklusive utredningsbefogenheter och möjlighet att ålägga böter på upp till 6 % av de globala intäkterna.

Beslut om bristande efterlevnad kan leda till böter som bestäms av överträdelsens art, allvar, upprepning och varaktighet. Bötesbeloppet måste vara proportionerligt och får under inga omständigheter överstiga 6 % av en leverantörs totala årsomsättning.

Medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att utse behöriga myndigheter – så kallade samordnare för digitala tjänster – senast den 17 februari 2024 för att övervaka efterlevnaden av de tjänster som är etablerade i deras jurisdiktion och för att delta i EU:s samarbetsmekanism.

En samordnare för digitala tjänster är en myndighet som ansvarar för tillämpningen och efterlevnaden av rättsakten om digitala tjänster i varje medlemsstat. Medlemsstaterna ombads utse sin samordnare för digitala tjänster senast den 17 februari 2023.

DSC kommer att bidra till övervakningen av efterlevnaden av rättsakten om digitala tjänster tillsammans med kommissionen. De kommer att ha befogenhet att begära tillgång till uppgifter om mycket stora onlineplattformar/mycket stora onlinesökmotorer, beordra inspektioner och ålägga böter i händelse av en överträdelse. De kommer också att ansvara för att certifiera ”betrodda anmälare” och organ för tvistlösning utanför domstol.

Hitta samordnaren för digitala tjänster i ditt land

Betrodda anmälare har särskild sakkunskap och kompetens när det gäller att upptäcka, identifiera och anmäla olagligt innehåll och är oberoende av onlineplattformar. Onlineplattformarna måste se till att anmälningar som lämnas in av betrodda anmälare prioriteras och behandlas i tid. 

Enligt rättsakten om digitala tjänster är en betrodd anmälare en status som tilldelas av samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där sökanden av en betrodd anmälare är bosatt.

För att bli godkänd måste den sökande 

• ha särskild sakkunskap och kompetens för att upptäcka, identifiera och anmäla olagligt innehåll,
• Vara oberoende av alla leverantörer av onlineplattformar.
• Utföra sin verksamhet i syfte att lämna in anmälningar om olagligt innehåll omsorgsfullt, korrekt och objektivt.

Statusen ”betrodd anmälare” kommer att tilldelas av samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där sökanden är etablerad, förutsatt att den ansökande enheten uppfyller alla villkor som anges i förordningen.

Samordnarna för digitala tjänster kommer att inleda sin verksamhet senast den 17 februari 2024. Vi råder dig att övervaka utvecklingen i den medlemsstat där du är etablerad före detta datum för att få information om det detaljerade förfarandet, som kommer att regleras på nationell nivå.

Observera att endast enheter med etablering i EU kan ansöka om status som betrodd anmälare enligt rättsakten om digitala tjänster.

I rättsakten om digitala tjänster fastställs en hög standard för de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende. Det innehåller uttryckliga krav på oberoende när samordnare för digitala tjänster utses i medlemsstaterna. Medlemsstaterna måste se till att deras samordnare för digitala tjänster har tillräckliga ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser för att utföra sina uppgifter. 

Samordnarna för digitala tjänster bör förbli helt oberoende i sitt beslutsfattande och inte begära instruktioner från sina regeringar eller andra organ, särskilt onlineplattformar.

Enligt rättsakten om digitala tjänster måste mycket stora onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer göra en bedömning av de risker som härrör från deras tjänster. Detta inbegriper desinformation eller valmanipulation, nätvåld mot kvinnor eller skada för minderåriga på nätet. De måste då vidta motsvarande riskreducerande åtgärder. 

Det kan finnas tillfällen då det råder tvivel om en mycket stor onlineplattforms eller sökmotors förmåga att hantera risker för samhället och riskera bristande efterlevnad av rättsakten om digitala tjänster. I sådana fall kan kommissionen använda sina utredningsbefogenheter.

Kommissionens utredningsbefogenheter omfattar en möjlighet att skicka begäranden om information, en befogenhet att genomföra intervjuer eller inspektioner samt verkställighetsrelaterade befogenheter, såsom att ålägga ytterligare åtgärder, böter eller viten.

Dessa befogenheter kan endast användas i motiverade fall för att säkerställa efterlevnad av rättsakten om digitala tjänster och endast i den mån detta är nödvändigt och proportionellt. Alla kommissionens beslut kan överklagas till EU-domstolen.

I händelse av en kris kan den nationella samordnaren för digitala tjänster, eller kommissionen, anta interimistiska åtgärder. Sådana åtgärder bör dock betraktas som en sista utväg. Kommissionen värdesätter yttrandefrihet och informationsfrihet som centrala pelare i våra demokratier. Därför får inga åtgärder gå utöver vad som är nödvändigt för att förhindra allvarlig skada och bör vara tidsbegränsade och upphöra att gälla när alla bevis har samlats in.

I artikel 8 i förordningen om digitala tjänster anges dessutom uttryckligen att det är förbjudet att införa allmänna övervakningsskyldigheter för leverantörer av onlineplattformar.