Öppna data

I EU är den offentliga sektorn en av de mest dataintensiva när det gäller den mängd data som den genererar, samlar in och betalar för. Exempel på detta är väderdata, geografisk information, statistik, offentligt finansierade forskningsprojekt och digitaliserade biblioteksböcker. Med ”öppna” offentliga data avses information från den offentliga sektorn som är tillgänglig och återanvändbar, helst utan begränsningar.

Att tillåta vidareutnyttjande av data från den offentliga sektorn för andra ändamål, inbegripet kommersiella sådana, kan

• främja ekonomisk tillväxt och innovation genom utveckling av nya produkter och tjänster,
• bidra till att ta itumed samhällsutmaningar genom innovativa lösningar, t.ex. inom hälso- och sjukvård och transport,
• förbättra evidensbaserat beslutsfattande och öka effektiviteten i offentliga förvaltningar,
• bli en viktig tillgång för utvecklingen av ny teknik såsom artificiell intelligens (AI), som kräver behandling av stora mängder data av hög kvalitet,
• främja medborgarnas deltagande i det politiska och sociala livet och öka insynen i förvaltningen.

Det nuvarande direktivet om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn,även kallat direktivet om öppna data, trädde i kraft den 16 juli 2019 och ersätter 2003 års direktiv om information från den offentliga sektorn. Den bygger på två centrala delar av den inre marknaden: öppenhet och rättvis konkurrens.

EU-länderna skulle ha införlivat direktivet om öppna data senast den 16 juli 2021. De nationella införlivandeåtgärder som medlemsstaterna har meddelat finns på EurLex.

Enligt dessa regler gäller följande:

• Data från den offentliga sektorn som är tillgängliga enligt nationell lagstiftning om informationsfrihet är i princip tillgängliga för vidareutnyttjande. Offentliga myndigheter bör inte ta ut mer än marginalkostnaden för vidareutnyttjande av sina data, utom i mycket begränsade fall. Detta gör det möjligt för fler små och medelstora företag och nystartade företag att komma in på nya marknader genom att utveckla databaserade produkter och tjänster.
• Särskilt fokus läggs på värdefulla dataset, vars vidareutnyttjande medför betydande fördelar för samhället och ekonomin. Dessa dataset måste vara tillgängliga kostnadsfritt, i maskinläsbara format och genom API:er och bulknedladdning. Inom ramen för det tematiska tillämpningsområde som anges i bilagan till direktivet, och med hjälp av en kommitté bestående av företrädare för EU-länderna, antog kommissionen en förteckning över särskilda värdefulla dataset.
• Mer realtidsdata, tillgänglig via API:er, kan göra det möjligt för företag, särskilt nystartade företag, att skapa innovativa produkter och tjänster, t.ex. mobilitetsappar.
• Offentliga företag inom transport- och försörjningssektorerna genererar värdefulla data när de tillhandahåller tjänster i allmänhetens intresse. När de tillhandahåller sådana uppgifter måste de följa principerna om öppenhet, icke-diskriminering och icke-exklusivitet och använda lämpliga dataformat och spridningsmetoder. De kan fortfarande fastställa rimliga avgifter för att täcka kostnaderna för att ta fram uppgifterna och göra dem tillgängliga för vidareutnyttjande.
• Vissa offentliga organ ingår komplexa dataavtal med privata företag, vilket kan leda till att ett fåtal privata partner ”låser in” information från den offentliga sektorn. Direktivet innehåller skyddsåtgärder för att öka insynen och begränsa sådana avtal.
• Direktivet omfattar också offentligt finansierade forskningsdata: EU-länderna måste utveckla strategier för öppen tillgång till sådana data och säkerställa harmoniserade regler för vidareutnyttjande av dem när de görs tillgängliga via databaser. 

Kommissionen föregår med gott exempel med en solid rättslig ram för vidareutnyttjande av sina egna data, kompletterad av den EU-finansierade officiella portalen för europeiska data. Dataset från EU:s medlemsstater och EU:s institutioner och byråer finns tillgängliga på portalen, liksom utbildningsmaterial om återanvändning av öppna data och en databas med forskningsstudier och framgångshistorier.

Bakgrund

År 2003 inrättade Europeiska kommissionen en rättslig ram för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, som senare reviderades genom direktiv 2013/37/EU. I den studie som ligger till grund för konsekvensbedömningeninför översynen av 2003 års direktivberäknas det totala direkta ekonomiska värdet av information från den offentliga sektorn öka från 52 miljarder euro 2018 (EU-27 och Förenade kungariket) till 194 miljarder euro 2030.

Direktivet är inriktat på de ekonomiska aspekterna av vidareutnyttjande av information, medan frågan om vilken information som bör offentliggöras främst tas upp på medlemsstatsnivå i lagstiftningen om informationsfrihet. År 2014 offentliggjorde kommissionen riktlinjer om rekommenderade standardlicenser, dataset och avgifter för vidareutnyttjande av handlingar för att göra det lättare för datainnehavare inom den offentliga sektorn att tillämpa direktivet i sin dagliga verksamhet.

Kommissionen gjorde en översyn av PSI-direktivet på grundval av ett offentligt samråd, en omfattande utvärdering av PSI-direktivet och en konsekvensbedömning. Det nuvarande direktivet om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, som antogs och offentliggjordes den 20 juni 2019, är resultatet av denna process.

De viktigaste ändringarna jämfört med PSI-direktivet var inriktade på följande:

• Minska hindren för marknadstillträde, särskilt för små och medelstora företag, genom att begränsa de undantag som gör det möjligt för offentliga organ att ta ut mer än marginella spridningskostnader för återanvändning av sina data.
• öka tillgången till data genom att inkludera nya typer av offentliga och offentligt finansierade data i direktivets tillämpningsområde. Detta inbegriper data som innehas av offentliga företag inom försörjnings- och transportsektorerna samt offentligt finansierade forskningsdata.
• minimera risken för alltför stora fördelar för den som är först på marknaden, vilket gynnar stora företag och begränsar potentiella vidareutnyttjare av data, genom att kräva ett transparent förfarande för offentlig-privata dataarrangemang,
• främja affärsmöjligheter genom att främja dynamisk dataspridning via API:er.