Öppna data

I EU är den offentliga sektorn en av de mest dataintensiva när det gäller mängden data som den genererar, samlar in och betalar för. Exempel är väderdata, geografisk information, statistik, offentligt finansierad projektdata och digitaliserade biblioteksböcker. Med ”öppna” offentliga uppgifter avses information från den offentliga sektorn som är tillgänglig och återanvändbar, helst utan begränsningar.

Att tillåta att uppgifter från den offentliga sektorn återanvänds för andra ändamål, inbegripet kommersiella sådana, kan

• främja ekonomisk tillväxt och innovation genom utveckling av nya produkter och tjänster,
• bidra till att ta itu med samhällsutmaningar genom innovativa lösningar, t.ex. inom hälso- och sjukvård och transport.
• förbättra evidensbaserat beslutsfattande och öka effektiviteten i de offentliga förvaltningarna.
• bli en viktig tillgång för att utveckla ny teknik som artificiell intelligens (AI), som kräver behandling av stora mängder data av hög kvalitet.
• främja medborgarnas deltagande i det politiska och sociala livet och öka insynen i regeringen.

Det nuvarande direktivet om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn,även kallat direktivet om öppna data, trädde i kraft den 16 juli 2019 och ersatte 2003 års PSI-direktiv. Den bygger på två viktiga delar av den inre marknaden: öppenhet och rättvis konkurrens.

EU-länderna var skyldiga att införliva direktivet om öppna data senast den 16 juli 2021. De nationella införlivandeåtgärder som medlemsstaterna meddelat finns här.

Enligt dessa regler gäller följande:

• Data från denoffentliga sektorn som är tillgängliga enligt nationell lagstiftning om informationsfrihet är i princip tillgängliga för återanvändning. Offentliga myndigheter bör inte ta ut mer än marginalkostnaden för återanvändning av sina uppgifter, utom i mycket begränsade fall. Detta gör det möjligt för fler små och medelstora företag och nystartade företag att komma in på nya marknader genom att utveckla databaserade produkter och tjänster.
• Ett särskilt fokus läggs på värdefulla dataset, vars återanvändning ger betydande fördelar för samhället och ekonomin. Dessa dataset måste vara tillgängliga kostnadsfritt, i maskinläsbara format och via API:er och massnedladdning. Inom ramen för det tematiska tillämpningsområde som anges i bilagan till direktivet, och med bistånd av en kommitté bestående av företrädare för EU-länderna, antog kommissionen en förteckning över specifika värdefulla datamängder.
• Mer realtidsdata, tillgängliga via API:er, kan göra det möjligt för företag, särskilt startups, att skapa innovativa produkter och tjänster, som mobilitetsappar.
• Offentliga företag inom transport- och försörjningssektorerna genererar värdefulla uppgifter när de tillhandahåller tjänster i allmänhetens intresse. När de tillhandahåller sådana uppgifter måste de följa principerna om öppenhet, icke-diskriminering och icke-exklusivitet och använda lämpliga dataformat och spridningsmetoder. De kan fortfarande fastställa rimliga avgifter för att täcka kostnaderna för att ta fram uppgifterna och göra dem tillgängliga för återanvändning.
• Vissa offentliga organ ingår komplexa dataavtal med privata företag, vilket kan leda till att information från den offentliga sektorn låses in av ett fåtal privata partner. Direktivet innehåller garantier för att öka öppenheten och begränsa sådana avtal.
• Direktivet omfattar även offentligt finansierade forskningsdata: EU-länderna måste utveckla strategier för öppen tillgång till sådana uppgifter och säkerställa harmoniserade regler för återanvändning när de görs tillgängliga via databaser.

Kommissionen föregår med gott exempel, med en solid rättslig ram för återanvändning av egna uppgifter, kompletterad med den EU-finansierade officiella portalen för europeiska data. Dataset från EU:s medlemsstater och EU:s institutioner och byråer finns på portalen, samt utbildningsmaterial om återanvändning av öppna data och en databas med forskningsstudier och framgångshistorier.

Bakgrund

År 2003 inrättade Europeiska kommissionen en rättslig ram för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, som senare reviderades genom direktiv 2013/37/EU. I den studie som ligger till grundför konsekvensbedömningen för översynen av 2003 års direktiv beräknas det totala direkta ekonomiska värdet av den offentliga sektorn öka från 52 miljarder euro 2018 (EU-27 och Förenade kungariket) till 194 miljarder euro 2030.

Direktivet från 2013 är inriktat på de ekonomiska aspekterna av vidareutnyttjande av information, medan frågan om vilken information som bör offentliggöras främst tas upp på medlemsstatsnivå i lagstiftningen om informationsfrihet.

Kommissionen gjorde en översyn av PSI-direktivet, med stöd av ett offentligt samråd, en omfattande utvärdering av PSI-direktivet och en konsekvensbedömning. Det nuvarande direktivet om öppna data och återanvändning av information från den offentliga sektorn, som antogs och offentliggjordes den 20 juni 2019, är resultatet av denna process.

De viktigaste ändringarna jämfört med PSI-direktivet inriktades på följande:

• minska hindren för marknadstillträde, särskilt för små och medelstora företag, genom att begränsa de undantag som gör det möjligt för offentliga organ att ta ut mer än marginella spridningskostnader för återanvändning av sina uppgifter.
• öka tillgången till data genom att inkludera nya typer av offentliga och offentligt finansierade uppgifter inom direktivets tillämpningsområde. Detta inbegriper uppgifter som innehas av offentliga företag inom försörjnings- och transportsektorerna samt offentligt finansierade forskningsdata.
• minimera risken för alltför stora fördelar i första hand, vilket gynnar stora företag och begränsar potentiella datautnyttjare, genom att kräva en transparent process för offentlig-privata dataarrangemang.
• öka affärsmöjligheterna genom att främja dynamisk dataspridning via API:er.